Den nya coronaviruspneumonien (COVID-19) som orsakades av 2019 har spridit sig globalt. Tidigare studier har visat att coronavirusinfektion kan leda till koagulationsrubbningar, främst manifesterade som förlängd aktiverad partiell tromboplastintid (APTT), trombocytopeni, förhöjda nivåer av D-dimer (DD) och disseminerad intravaskulär koagulation (DIC), vilka är förknippade med högre dödlighet.

En nyligen genomförd metaanalys av koagulationsfunktionen hos patienter med COVID-19 (inklusive 9 retrospektiva studier med totalt 1 105 patienter) visade att patienter med svår COVID-19-sjukdom hade signifikant högre DD-värden jämfört med lindriga patienter, protrombintiden (PT) var längre; ökad DD var en riskfaktor för exacerbation och en riskfaktor för dödsfall. Ovan nämnda metaanalys inkluderade dock färre studier och färre forskningspersoner. Nyligen har fler storskaliga kliniska studier om koagulationsfunktionen hos patienter med COVID-19 publicerats, och koagulationsegenskaperna hos patienter med COVID-19 som rapporterats i olika studier är inte heller exakta.

En nyligen genomförd studie baserad på nationella data visade att 40 % av COVID-19-patienter löper hög risk för venös tromboembolism (VTE), och 11 % av högriskpatienter utvecklar VTE utan förebyggande åtgärder. Resultaten från en annan studie visade också att 25 % av allvarliga COVID-19-patienter utvecklade VTE, och dödligheten för patienter med VTE var så hög som 40 %. Den visar att patienter med COVID-19, särskilt allvarligt eller kritiskt sjuka patienter, har en högre risk för VTE. Den möjliga orsaken är att allvarligt och kritiskt sjuka patienter har fler underliggande sjukdomar, såsom en historia av hjärninfarkt och maligna tumörer, vilka alla är riskfaktorer för VTE, och allvarligt och kritiskt sjuka patienter är sängliggande under lång tid, sövda, immobiliserade och placerade på olika apparater. Behandlingsåtgärder som slangar är också riskfaktorer för trombos. Därför kan mekanisk förebyggande av VTE, såsom elastiska strumpor, intermittent uppblåsbar pump etc., utföras för allvarligt och kritiskt sjuka COVID-19-patienter. Samtidigt bör patientens tidigare sjukdomshistoria vara helt klarlagd och patientens koagulationsfunktion bör bedömas i tid. För patienter kan profylaktisk antikoagulation påbörjas om det inte finns några kontraindikationer.

De aktuella resultaten tyder på att koagulationsrubbningar är vanligare hos svårt, kritiskt sjuka och döende covid-19-patienter. Trombocytantal, DD- och PT-värden är korrelerade med sjukdomens svårighetsgrad och kan användas som tidiga varningsindikatorer för sjukdomsförsämring under sjukhusvistelse.